Ett exlibris eller bokägarmärke är ett märke som man klistrar in på insidan av frampärmen av en bok för att ange vem som äger boken, i stället för att skriva sitt namn. Det kan vara en teckning, som reproducerats i offset eller boktryck, eller originalgrafik i form av kopparstick, etsning eller trägravyr. Teckningen kan vara heraldisk (ett släktvapen) eller vara ett motiv vilket som helst. Ofta får bildval och stilval harmoniera med ägarens smak och intresse och boksamlingens karaktär.
Benämningen kommer av att det på märket ofta förekommer texten Ex libris, följd av ägarens namn. Ex libris är latin och betyder ”ur vederbörandes bibliotek”. Ett annat exempel på text är ”Sven Svenssons bok”. Exlibriset kan ersättas av eller kompletteras med en stämpel i guld utanpå pärmen, ett så kallat superexlibris. I Sverige har, såvitt känt, omkring 13 000 personer ägt exlibris genom tiderna. Med ett fåtal undantag är de äldsta från 1700-talet. Huvudsakligen är det under 1900-talet som intresset att låta göra sig ett eget exlibris har tagit fart.
Exlibris är inte sällan exempel på stor konst i miniatyrformat, inte minst de som är utförda i konstgrafiska tekniker. De är därför även föremål för samlande. Och många exklusiva exlibris i kopparstick eller etsning i små upplagor görs mest för samlande och byte och hamnar kanske inte i särskilt många böcker. Här kan en jämförelse göras med frimärken för samlare.
Samlare av exlibris och exlibriskonstnärer har bildat exlibrisföreningar, bland dem Svenska Exlibrisföreningen, och träffas på internationella kongresser för att studera exlibriskonsten och byta exlibris.
I mitten av 1900-talet upprättades ett Generalregister över svenska exlibris. Styrelsen för Svenska Exlibrisföreningen arbetar med att uppdatera detta register. Läs mer under fliken ”Generalregister”.